Vilken sort hundägare är du?

Det finns två sorters hundägare.  Den ena sorten, när den upptäcker att hunden står mitt på köksbordet, reagerar med att lära hunden att inte gå upp på bordet.  Den andra sorten drar snabbt som ögat fram mobilen, tar en bild och lägger ut på facebook, troligtvis med orden ”Det bästa man har sätter man på bordet”.  Jag tillhör den andra sorten, dvs facebook-sorten.

Ingen av dom här är bättre än den andra.  Man gör som man vill.  Man väljer själv vad man tycker är viktigt i sitt eget hem.  Jag tycker det finns roligare saker att träna än vardagslydnad, så därför lägger jag inte så mycket krut på det.  För mig räcker det att hunden går ner från bordet när jag ber den.  Hade jag däremot haft barnfamilj där vi regelbundet åt vid bordet så hade jag säkert haft andra regler för hunden.

Under två år hade jag förmånen att få dela mitt hem med en helt fantastisk hund.  Bus var en berger des pyrenees a poil long som stormade in i mitt liv som 8-veckors valp och tyvärr lämnade jordelivet två år senare.  Men dom två åren var ett äventyr.  När man vill ha en hund med det där lilla extra, då får man liksom räkna med att få extra allt.  När han var ett halvår gammal kunde Bus hoppa jämfota upp på diskbänken i tvättstugan och förse sig själv med kattmat direkt ur kattmatspåsen.  När vi började stänga dörren till tvättstugan lärde han sig hur man öppnar dörrar.  När vi lyfte upp kattmatssäcken in i skåpet ovanför diskbänken lärde han sig hur man öppnar skåpsluckor.  Tillslut levde vi bakom låsta dörrar för att hindra honom från att gå ut, med uppochner vända dörrhandtag på alla innerdörrar, barnlås på skåpsluckor och spis.  Han var påhittig, den där Bus, och levde upp till sitt namn.

När jag la upp bilder på hans senaste påhitt på facebook så var vi åter tillbaka till två sorters reaktioner från andra hundägare.  Den ena sorten ifrågasatte hur jag som instruktör kunde ha så olydiga hundar.  Den andra sorten tyckte det var skönt att även instruktörer har hundar som beter sig som små apor.  Återigen så är ingen av reaktionerna bättre än den andra.  Man får så klart tycka som man vill.

Med allt detta sagt så kan man ju tro att mitt hem var ett kaos av ouppfostrade hundar som sprang vind för våg.  Men så är det faktiskt inte.  Det finns självklart regler.  Till exempel så måste man vänta tyst och lugnt på sin egen tur när någon av dom andra hundarna tränar.  Man får inte vakta sin matskål, men man får heller inte gå och sno ur någon annans matskål.  Man får inte skälla på folk som går förbi när man är i trädgården och man får inte härja som en hel hjord elefanter genom huset.

Man väljer helt enkelt själv vilka regler man vill ha i hemmet.  Inget är rätt och inget är fel.  Däremot tycker jag det blir fel när man dömer andra utifrån vad man själv har satt för regler.  På olika forum och i trådar på facebook blir det ibland låååånga diskussioner och anklagelser om vad som är rätt och vad som är fel.  Som om det bara finns ett svar på vilken mat som är bäst för alla hundar, hur mycket aktivering som är rätt nivå för alla hundar, vilken sorts berikning som är viktig för alla hundar.

Som hundägare är det min uppgift att se till att just min hund lever efter dom regler som jag tycker är viktiga, får mat som jag upplever han mår bra av, aktiveras till den grad som jag anser vara rätt och berikas i dom områden som jag ser att han behöver.  Det är inte min uppgift att döma, trycka ner eller dumförklara andra för att dom inte gör precis som jag.  För det som är rätt för mig och min hund är ju inte nödvändigtvis rätt för dig och din hund.

Vilken sorts ägare är du?  Är du noga med vardagslydnad? Vilka regler är viktiga i ditt hem? Lämna gärna en kommentar och berätta.