Utmaningen med att träna med Orax är att allt behöver vara lättsamt och kul. Orax tar all träning på blodigaste allvar, och minsta lilla motgång eller för stora krav gör att han går ner sig. Han tappar självförtroendet och vågar inte göra fel, så då låter han bli att ens försöka. Därför är det extra viktigt att han upplever varje träningspass som “yippi, det här är min bästa grej att träna, det här är jag grym på!!!” Nu tycker ju jag förstås att ALL träning ska bygga på glädje, men med Orax behöver man som sagt vara extra lyhörd för hur han uppfattar träningspasset. Flera saker har vi fått börja om från noll med helt enkelt för att jag inte har varit tillräckligt lyhörd, bland annat fritt följ. Jag säger alltid att vårat fritt följ är mer fritt än följ, men vi har börjat åtgärda det genom att fokusera på attityd istället för position. En till sak som blivit lite fel är apportering, så nu har vi tagit tag i det och även där börjat om från noll. Ibland när vi tränar så släpper jag igenom saker och klickar även när det inte blir helt rätt. Tanken här är att ju roligare Orax tycker att träningspasset är, ju mer motiverad blir han och ju längre blir träningspasset. Och med ett längre träningspass så hinner vi ju få in fler rätta beteenden, så i slutändan lönar det sig att ibland belöna för något som är fel. Och för att citera Anna Larsson: Det är lättare att träna om ett snett sättande än en sned attityd!
Här är morgonens träningspass. Vinsten med detta pass är svansviftningen =)