072-2281619 info@vmhundkurser.com

Esme är tio veckor nu och jag har inte belönat henne en enda gång för varken följsamhet eller för att hon tittar på mig.  Varför det, kan man ju undra.  Vore inte just följsamhet och ögonkontakt nåt som man vill lägga fokus på ganska tidigt?  Förvisso, men om jag börjar förstärka följsamheten och ögonkontakten redan nu, så hämmar jag ju istället andra sidan av myntet, nämligen nyfikenheten på omvärlden, upptäckarlusten, att våga se vad som ligger runt hörnet.

Jag vill att Esme utvecklas till att bli en stark, orädd individ fylld med självförtroende.  Orädd är fel ord.  Men jag kommer inte på något bättre på svenska.  På engelska heter det fearless.  A strong, fearless and selfconfident individual.  Och för att ge henne möjligheten att utveckla dom här sidorna så undviker jag för tillfället att binda henne med ögonkontakt och följsamhet.  Istället uppmuntrar jag henne att vara initiativrik och ta för sig av världen.

Nu är det ju inte så att hon springer vind för våg genom livet som en förvildad liten dingo-valp.  Vi övar oss på en massa saker tillsammans som bygger relation och kontakt.  Vi leker.  Massor.  Vi leker håll-fast-så-hårt-du-kan-lekar, jaga-lekar, kom-till-mig-med-din-leksak-lekar, lek-på-nya-platser-lekar, lek-i-regnet-lekar, shejping-lekar osv.  Vi upptäcker nya platser tillsammans, går på nya underlag, undersöker nya dofter och smaker.  Vi sover och vilar tillsammans.  Men just ögonkontakt och följsamhet, det kan gott vänta ett par veckor till.

 

 

Jag tränar heller inte sitt eller ligg.  Inte ett dugg.  Inte en endaste gång.  Inte ens framför matskålen.  För ska jag vara helt ärlig så förstår jag mig inte på denna besatthet folk har att lära sina hundar att sitta så tidigt som möjligt.  Som att en liten valp har någon som helst nytta av den färdigheten!

På schemat för nästa vecka står fortfarande ingen ögonkontakt eller följsamhet.  Och ingen sitt heller.