Jag minns första gången jag stötte på klickerträning.  Jag läste en artikel om hur man klickertränade, och det var som att allt helt plötsligt blev självklart.  Epiphany heter det på engelska.  Uppenbarelse tror jag det heter på svenska.  Det låter kanske lite religiöst, och det var det nog också.  Lite grann.

För mig så föll allting på plats den dagen.  Vägen framåt blev klar och tydlig.  Inte för att jag helt plötsligt förvandlades till världens bästa hundtränare som kunde allt inom hundträning efter att ha läst bara en artikel.  Så var det ju verkligen inte.  Det tog fortfarande flera år av hundträning för att få den erfarenhet och kunskap som jag har idag, och förhoppningsvis har jag massor med år framför mig där jag kan fortsätta att samla på mig ännu mer erfarenhet och kunskap.  Men klickerträning öppnade liksom dörren till den hundtränare jag vill bli.

Klickern i sig är ingen magisk liten låda.  Man får inte helt plötsligt en superlydig hund bara för att man klickar varje gång hunden gör rätt.  Men klickerträning är så mycket mer än att bara klicka när hunden gör rätt.  Det är en hel filosofi, en hel inställning till träning.  Klickern är nog det minst viktiga i klickerträning.  Jag brukar säga att man kan Klickerträna utan klicker, och man kan träna med klicker utan att man Klickertränar.

Klickerträning bygger på att man endast arbetar med positiv förstärkning och negativt straff.  Aldrig negativ försärkning eller positivt straff.  Det här är överdrivet flashiga vetenskapliga termer, men för att förenkla lite så betyder positiv och negativ inte bra eller dåligt, utan plus och minus, att tillföra och att ta bort.  Straff betyder heller inte straff, utan det betyder att sannolikheten för att ett beteende upprepas minskas.  Förstärkning betyder i sin tur att sannolikheten för att ett beteende upprepas ökar.  Positiv förstärkning är alltså att jag tillför något (positiv = tillföra) för att öka sannolikheten till att beteendet upprepas.  Eller på ren svenska; jag ger hunden en belöning när den sätter sig ner så sätter den sig troligtvis igen för att få en till belöning.  Om vi slutar att tänka på belöningar som något vi ger hunden när vi tycker att den har varit duktig, och istället ser belöningen som något vi ger för att vi vill att hunden ska upprepa ett beteende, så tycker jag det blir lättare att förstå inlärningspsykologin i det hela.

Negativ straff betyder alltså att ta bort någonting (negativ = ta bort) för att sannolikheten för att ett beteende ska upprepas minskar.  Och igen, på ren svenska, jag tar bort någonting (belöning) för att få hunden att sluta med ett beteende jag inte vill att den utför.  Alltså jag tar bort möjligheten till belöning när hunden gör saker jag inte vill att den ska göra.  Att ta bort möjligheten till belöning är dock inte samma sak som att bara ignorera ett oönskat beteende och hoppas på att det går över av sig självt.

I klickerträning arbetar man alltså endast med att tillföra förstärkare och att ta bort möjligheten till belöning.  Man arbetar aldrig med positivt straff (att tillföra något för att få ett beteende att upphöra, t.ex att tillföra obehag för att få hunden att sluta med något) och heller inte negativ förstärkning (t. ex att ta bort obehaget när hunden gör rätt)

På bloggen den här månaden får du lära dig mer om klickerträning.  Du får lära dig hur du klickar in din hund, hur du fångar beteenden, shejpar och använder dig av targets.  Du får veta mer om baklängeskedjning, kriterier och förstärkningsfrekvenser.

Så håll utkik efter varje nytt blogginlägg den här månaden så du inte missar något!