I tidigare inlägg har jag beskrivit hur man inom klickerträning arbetar med att fånga beteenden och med olika sorters targets. Det finns sju olika sätt som hundar lär sig genom. Observationsinlärning, hantering, tillrättaläggande av miljön, locka/muta, fånga beteenden, shejping och targets. I klickerträning så använder man sig endast av dom sista tre i listan, dvs fånga beteenden, shejping och targets. I dag ska jag berätta mer om att fånga beteenden. I det här blogginlägget kommer jag fokusera på shejping.
Shejping är nog den svåraste, och mest missuppfattade delen av klickerträning. Shejping kommer av engelskans ”to shape”, alltså att forma. När jag skrev om att fånga beteenden i ett tidigare blogginlägg så beskrev jag hur man klickar och belönar beteenden som hunden redan har i sin repertoar. När man shejpar så fångar man egentligen också beteenden, men dom beteenden är väldigt små, och liknar inte nödvändigtvis det färdiga beteendet.
Som ett exempel för hur man kan shejpa in ett beteende så kan vi ta tricket 4-tassar i en låda. Det färdiga beteendet som jag vill ha är att hunden kliver in i en låda, eller behållare, som är mycket mindre än hunden. Skulle jag ställa ner behållaren på golvet och bara vänta på att fånga att hunden kliver i så kan jag bli sittande i femton år framåt, för det är inte ett beteende som finns i hundens repertoar. Så istället väljer jag att shejpa in det.
Placera en låda mellan dig och hunden. Jag klickar och belönar när hunden lyfter en tass och formar fram att den kliver ner med tassen i lådan. Jag fortsätter med en tass i taget. Eftersom jag har placerat lådan mellan mig själv och hunden, så söker sig hunden mot mig för belöningen. På så sätt utnyttjar jag belöningsplaceringen för att få hunden att kliva i med fler tassar i lådan.
När jag beskrev hur jag lärde hunden att sätta sina tassar på en target i förra inlägget, så är det också gjort med hjälp av shejping. Allting där vi behöver forma fram ett beteende från ingenting så kan shejping användas.
Nyckeln till att shejpingen ska fungera är att arbeta med väldigt små kriterier, att rama in träningspasset för hunden för att undvika frustration, och att utnyttja belöningsplacering i större utsträckning. Vissa hundar går lätt upp i stress och frustration och många menar att såna hundar inte går att shejpa. Jag menar att det går visst, men det kräver en helt annan känsla för shejping än när man shejpar mer passiva hundar. Passiva hundar kan också vara svåra att shejpa, men av andra anledningar.
Jag tycker att det är superkul att shejpa och utnyttjar det väldigt mycket när jag tränar hundar i balans och kroppskontroll, men även i olika grunder för lydnadsmoment.