Jag tycker att den viktigaste termen i klickerträning är förstärkning, eller förstärkare. Har man en förståelse för vad en förstärkare är och hur det fungerar, så tycker jag det blir lättare att få ett grepp om hur klickerträning fungerar.
En förstärkare är något som ökar sannolikheten för att hunden ska upprepa beteendet. När vi förstärker ett beteende så ökar vi alltså sannolikheten för att hunden ska göra om beteendet. Man förstärker genom att ge hunden tillgång till något som den vill ha, t.ex. godis, leksak eller annat som hunden tycker är värdefullt. Om jag ger hunden en korvbit när hunden sätter sig så ökar sannolikheten för att hunden ska sätta sig igen. (Förutsatt att hunden gillar korv förstås.)
Vi behöver alltså sluta tänka på belöningar som något som vi ger våran hund för att vi tycker att den har varit duktig, och istället tänka på belöningen som en förstärkare. Vi ger inte en korvbit för att hunden har gjort rätt, vi ger en korvbit för att öka sannolikheten för att hunden upprepar beteendet. Och vi vill ju att hunden ska upprepa beteendet, för ju oftare man gör något, ju bättre blir man på det.
När vi förstärker ett beteende så ökar vi sannolikheten för att beteendet ska upprepas. Eller, lite enklare (men slarvigare) uttryckt; om vi ger hunden är korv när den sätter sig ner så lär den sätta sig ner igen för att få en till korv.
Förstärkningsfrekvens betyder då alltså hur ofta vi förstärker, eller belönar. Har man hög förstärkningsfrekvens så belönar man alltså många gånger på kort tid. Har man låg förstärkningsfrekvens så belönar man färre gånger.
Med tajming så menar man i just det ögonblick som man klickar. När man pratar om belöningstajminig så menar man i det ögonblick som man ger hunden belöningen, men i klickerträning så köper man sig lite tid där genom att klicka precis när hunden gör rätt, och sedan, i direkt anslutning till det, belöna.
Belöningskvalitet är ett av mina favoritämnen, och jag har skrivit ett helt blogginlägg om det här. Belöningskvalitet är alltså hur värdefullt min hund tycker att en viss belöning är. Det finns inget facit för vad en hund tycker om eller inte, man måste prova sig fram med varje individ. Min hund tycker exempelvis inte om korv särskilt mycket. För honom är det ganska dålig belöningskvalitet, medan andra hundar älskar korv. En bra fråga att ställa sig är; Är min hund tillräckligt sugen på den här belöningen för att jobba för den? Om svaret är nej så lär man se över sin belöningskvalitet.
Belöningsplacering handlar om var man belönar hunden någonstans, i förhållande till det beteende man förstärker. Jag kan välja att belöna hunden i position för att förstärka själva positionen (t.ex. så kan jag belöna hunden medan den sitter för att förstärka att den sitter) eller ur position, för att kvalitetssäkra att hunden har förstått att den ska återta positionen (t.ex. när hunden sätter sig så klickar jag och sedan kastar jag iväg belöningen så hunden reser sig för att nå belöningen. Om hunden sätter sig igen direkt efter att den har tagit den iväg-kastade belöningen så får jag ett kvitto på att hunden verkligen har förstått uppgiften.) Jag kan även utnyttja belöningsplaceringen för att bygga in en belöningsförväntan hos hunden och på så sätt påverka beteendet, t.ex. genom att belöna bakom min rygg i fotgåendet på en hund som tenderar till att gå för långt fram. Belöningsplacering är en underutnyttjad resurs i hundträningen i min mening.
I klickerträning pratar man om kriterier. Vilka kriterier behöver hunden uppfylla för att generera ett klick? Alltså vad exakt måste hunden göra för att vi ska klicka och belöna. Om vi ska lära hunden att plocka upp ett föremål så kan vi först klicka när hunden tittar på föremålet, sedan när den sätter nosen mot föremålet, sedan när den öppnar munnen runt föremålet, sedan när den greppar föremålet i munnen. Vi ändrar hela tiden kriteriet för vad som genererar ett klick. Om vi sätter kriterierna för lågt för länge så utvecklas vi inte i vår hundträning. Om vi sätter kriterierna för högt för snabbt så förstår hunden inte vad den ska göra. Att lära sig att sätta rätt kriterier, att kunna höja och sänka kriterierna med fingertopskänsla och att själv kunna avgöra vad nästa kriterie ska vara är en av dom viktigaste kunskaperna för att bli mer självständig som hundtränare.
Frivilliga beteenden är beteenden som hunden utför utan att man ger något kommando. Om hunden sätter sig och jag klickar och belönar och så sätter sig hunden igen osv, så sätter den sig frivilligt varje gång, eftersom jag inte har gett något kommando.
Flyt. När hunden upprepar ett beteende om och om igen så kallas det för flyt. T.ex. hunden sätter sig, jag klickar, kastar bort belöningen, hunden äter upp belöningen och sätter sig igen, jag klickar, kastar bort belöningen, hunden äter upp belöningen och sätter sig igen, osv osv. Så här kan det se ut när en hund har flyt i att ställa framtassarna på en kloss.
Signalkontroll betyder att hunden kan utföra ett beteende på kommando. När man har signalkontroll på ett beteende så utför hunden beteendet på kommandot, och kommandot fungerar i flera olika situationer, med olika störningar och i olika miljöer.
Fånga beteenden, targets och shejping.
Det finns sju olika sätt som hundar lär sig genom. Observationsinlärning, hantering, tillrättaläggande av miljön, locka/muta, fånga beteenden, shejping och targets. I klickerträning så använder man sig endast av dom sista tre i listan, dvs fånga beteenden, shejping och targets. Dom här tre sätten kommer få varsitt blogginlägg den här månaden där du kan lära dig mer om vad dom betyder.
Så nu hoppas jag att du med denna lilla ordlista känner dig rustad inför kommande blogginlägg den här månaden, eftersom det är klicker-tema på bloggen hela april.
