Nu när jag har en helt sprillans ny valp i huset så har jag fått anpassa mig en hel del. Visserligen är Esme oerhört lättsam, åtminstone så här långt, men det är ändå mycket ändringar som behövs för att hon ska må så bra som möjligt.
Jag anser att sömn är oerhört viktigt för valpar, och att väldigt många valpar tyvärr inte ges möjligheten att sova tillräckligt mycket. Jag har tänkt extra mycket på det sedan Esme flyttade in. När Esme blir trött så lägger hon sig och sover. Hon kan sova när som helst och var som helst. Så fort jag sätter mig och jobbar vid datorn så somnar hon vid mina fötter. Sätter jag mig i soffan så lägger hon sig bredvid och somnar, och när vi lägger oss i sängen på kvällen så kryper hon ner och sover som en stock hela natten. Håller jag kurs så kröp hon dom första veckorna in i sin öppna bur och la sig och sov. Nu när hon är tre månader är hon inte riktigt lika medgörlig med det, men sitter lugnt och slumrar i antingen mitt knä eller en kursdeltagares knä när jag instruerar. När det gäller sömn så är Esme en expert. Hon är dock den första valpen jag någonsin haft som är så tydlig i sin avknapp som hon är. Tidigare valpar har varierat lite på skalan, allt från att vara ganska chill, men ändå behöva hjälp med att varva ner, till Bus, som var värst, och som behövde hjälp med att komma till ro konstant i närmare hela hans första år.
Valpar behöver sova. Mycket. Men tyvärr så är det långt ifrån alla valpar som klarar av att styra över sin sömn själva, och då gäller det för oss att hjälpa dom med det. Det är liksom inte okej att låta en övertrött valp härja runt och hålla igång tills den själv däckar. För en del valpar däckar inte. Speciellt inte om det finns barn eller äldre hundar som leker och triggar dom hela dagarna. Vi låter ju inte våra små människobarn styra sina egna vakentider, eftersom vi vet att dom inte klarar av det. Så varför tror vi att en valp på bara några veckor ska kunna sköta det själv? Nu brukar ju inte jag vilja jämföra människor och hundar, för det finns inte så jätte många områden där man kan dra liknelser, men människobäbisar vaggas i vagnar, bärs runt på i selar och när bäbisen har somnat så pratar alla med dämpad röst, för att vi vet hur viktigt det är för människobäbisar att sova. Det är precis lika viktigt för valpar att sova, men där är majoriteten av oss slarviga. Valpar vaggas inte till sömns, dom läggs inte i tysta, mörka rum för att få sova ifred. Istället får många valpar härja fritt med andra hundar eller familjens barn tills puls och adrenalinnivåer är så höga så sömn blir svårare och svårare.
Jag jobbar en hel del med hundar som är rädda och stressade, och jag är helt övertygad om att många ’problembeteenden’ hos unghundar och vuxna hundar kan spåras till hur mycket (eller lite) sömn dom fick som valpar.
Esme, som nu är tre månader gammal, är en intensiv, galen och levnadsglad liten fröken som kastar sig huvudstupa in i alla nya situationer och tar för sig av världen. Precis som en valp ska. Och dom resterande 18-20 timmarna om dagen sover hon. Precis som en valp ska.
