”Min hund lyder bara om jag håller godis i handen.” ”Min hund lyder inte om jag har godis i handen för då fixerar han bara på godiset”. ”Jag använder bara tråkigt godis för annars blir min hund för hetsig”. ”Jag använder inte någon belöning alls, för då fokuserar han bara på godiset.”
Dom här meningarna hör jag ganska ofta på kurs. Och mitt svar blir i stort sett alltid: ”Då behöver du lära din hund relationen mellan arbete och belöning.”
För mig är det viktigt att kunna arbeta med min hund oavsett om jag har händerna fulla med godis, eller ingen godis så långt ögat når. Jag vill att min hund vet att först kommer arbete, sen kommer belöning. Arbetet kanske är så litet som att gå ett enda steg i fotposition innan belöningen kommer, men det är ändå arbete först, sen belöning.
Det är skillnad på belöning och muta. Belöning kommer när arbetet är utfört, mutan kommer för att arbetet ska utföras. Men bara för att godiset är synligt så behöver det inte vara en muta. Det bara finns där liksom, tills jag väljer att belöna.
För att förklara vad jag menar brukar jag berätta om när jag och min före detta sambo hade ett 16-årigt fosterbarn boendes hos oss. Vid jul gick hon till min jul-hatande sambo och sa ”Jag vill ha en rosa julgran. Vad måste jag motprestera för att få det?” Och det är precis det jag vill att min hund ska tänka när den ser min näve full med köttbullar. ”Dom där köttbullarna vill jag ha, vad måste jag motprestera för att få dom?” Detsamma gäller så klart leksaker.
Och om ni undrar, hon fick en rosa julgran. Sambon blev så paff över hennes fråga så han sa ja på en gång =)
