Att fånga beteenden

Det finns sju olika sätt som hundar lär sig genom.  Observationsinlärning, hantering, tillrättaläggande av miljön, locka/muta, fånga beteenden, shejping och targets.  I klickerträning så använder man sig endast av dom sista tre i listan, dvs fånga beteenden, shejping och targets.  Men man måste inte klickerträna för att kunna utnyttja dom här inlärningsmetoderna.

Hur fångar man ett beteende?

När man pratar om att fånga ett beteende så menar man att man förstärker ett beteende som hunden erbjuder spontant, utan att vi lockar, visar, ger kommando eller på annat sätt trugar hunden.  Vi förstärker (belönar) helt enkelt när hunden utför ett frivilligt beteende.  T.ex. när hunden sätter sig så belönar vi.  Eller när hunden lägger sig, eller när hunden tittar på oss.  När hunden gör något som vi tycker är bra så fångar vi beteendet genom att belöna.

Med frivilligt beteende så menas att vi inte på något sätt lockar eller mutar hunden till att utföra beteendet.  Vi använder heller inget kommando, vare sig muntligt eller kropp/handtecken.  Vi väntar helt enkelt tills hunden själv utför beteendet.  Vi kan så klart lägga upp träningspasset så att hunden är mer benägen att utföra beteendet, till exempel om man själv sätter sig på golvet så är hunden mer benägen att sätta eller lägga sig.  Men med frivilliga beteenden så försöker man påverka hunden så lite som möjligt.

För att kunna fånga ett beteende så behöver beteendet redan finnas i hundens repertoar.  En hund kan till exempel redan sätta sig ner, eller lägga sig ner, eller titta på oss, eller titta bort.  Om ett beteende redan finns i hundens repertoar så kan vi alltså fånga det genom att belöna när hunden utför beteendet.  Så när hunden sätter sig så förstärker vi det och ökar så sannolikheten för att hunden ska upprepa beteendet.

Så vad är ett beteende?

Ett beteende är allt som en hund kan göra om den lever.  Att andas är ett beteende, att blinka, att vifta på svansen, att nysa, att vifta på ett öra, att slicka sig om munnen, att lyfta en tass, att sitta, att ligga, osv osv.  Vissa beteenden lämpar sig så klart bättre för att träna än andra.  Det går visserligen att belöna en hund när den blinkar, men det kräver att både hund och förare har erfarenhet av träning för att få det att fungera.  Det finns även beteenden som man kanske vill undvika att klicka, till exempel om hunden skäller.  Andra beteenden som inte är optimala att fånga så här i början av träningskarriären är svansviftning, då hunden sällan är medveten om att den gör det, eller nysning, då det troligtvis dröjer länge innan hunden nyser igen så vi får möjlighet att fånga det fler gånger.  Det finns alltså mer och mindre lämpliga beteenden att fånga.

Genom att tala om för hunden när den gör rätt (genom att ge belöningssignal) och öka sannolikheten att hunden upprepar beteendet (genom att belöna/förstärka) så lär vi hunden något som är mycket viktigt i hundträning, nämligen ’det jag belönade dig för vill jag att du upprepar.’  Genom att lära hunden denna enkla spelregel så underlättar man både för sig själv och sin hund.  Hunden slipper känna att den måste prova sig fram hela tiden, och du får mer struktur i din träning.  Men när man fångar ett beteende första gången så vet hunden inte nödvändigtvis vad det är den gjorde som genererade belöningen.  Därför måste vi upprepa vårt belöningssignal/belöning varje gång hunden slumpmässigt utför beteendet, tills den efter en liten stund börjar koppla ihop belöningssignalen med beteendet.  Det blir tydligt när hunden börjar förstå vad det är vi belönar för, och man ser att den utför beteendet ’med flit’ så att säga.

Det här är hjärngympa!

När man arbetar med frivilliga beteenden så måste hunden använda sin hjärna på ett helt annat sätt än när man arbetar med traditionell träning.  I traditionell träning visar vi eller talar om för hunden vad vi vill att den ska göra, och hundens enda uppgift är att utföra utgiften.  När vi istället tränar genom att fånga frivilliga beteenden så behöver hunden själv lista ut vad det är vi vill att den ska göra, och det kräver betydligt mer tankekraft.  Därför är det viktigt att hålla träningspassen korta och att ge sin hund tydliga pauser.  Ett träningspass behöver (och bör) inte vara längre än 1-4 minuter långt.  Man kan självklart göra flera sådana korta pass under en dag, men pauserna är viktiga.  Många hundar vilar sig i form, och pauserna är för såna hundar en del av inlärningsprocessen.  Var därför noga med att ställa en timer så att du håller dig till korta pass.  Om du halvvägs genom ett träningspass upplever att hunden blir trött och inte orkar mer så avbryt träningen.  Tänk kvalitet på träningspasset snarare än kvantitet.  Ett kort och effektivt träningspass är hundra gånger bättre än ett långt pass med flera misstag och en ofokuserad hund.

När vi jobbar med frivilliga beteenden så är det extra viktigt att tala om för hunden när det är paus.  Om hunden fortsätter att arbeta (erbjuda det frivilliga beteendet) efter att passet är slut så avprogrammerar vi allt vi precis har stått och belönat under träningen.  Om vi förstärker hunden tio gånger under träningen för att hunden tittar på oss, och sedan tar paus utan att tala om för hunden att den kan sluta jobba, så fortsätter hunden att titta på oss utan att belönas för det.  När hunden då inte belönas för beteendet så kommer han tillslut att upphöra att erbjuda på beteendet, eftersom det inte längre förstärks.  Var därför tydlig med när det är träning, och när det är paus.

Ett exempel

I den här filmen kan du se hur det fungerar att fånga ett beteende.  En 12-veckors valp klickas och belönas varje gång han lägger sig.  Men jag använder inget kommando för att få honom att lägga sig, och jag lockar inte, mutar inte eller på något annat sätt försöker få honom att lägga sig.  Så hur vet han då att han ska lägga sig?  Jo, för att jag har använt min belöningssignal för att tala om att det är rätt beteende, och jag har använt förstärkaren (belöningen) för att öka sannolikheten att han lägger sig igen.