Igår fick Orax lära sig att backa uppför trappen. Vi började med första träningspasset i går morse och fortsatte med korta pass under dagen tills jag kände mig “klar” (man blir ju aldrig klar liksom.) Jag filmade varje minut, och har klistrat ihop allt till en film. Oftast när man lägger ut träningsfilmer så lägger man ju ut det färdiga resultatet, eller ett kraftigt redigerat halvfärdigt moment, eller dom bästa 30 sekundrarna ur ett 20-minuterspass. Men jag tänkte lägga ut hela träningsprocessen i realtid. Det blev 20 minuter totalt, uppdelat på fem pass. Filmen innehåller alla skavanker och felklick, samt några tankar om vad jag belönar/inte belönar och varför. Så för en gångs skull får man inte bara se resultatet, utan även vägen dit.
Ungefär mitt i filmen kommenterar jag att Orax inte direkt är världens modigaste hund, och det är verkligen ingen överdrift. När vi först flyttade in i huset i april så vågade han inte ens gå upp för trappen åt rätt håll, än mindre att backa upp! Det tog flera veckor för honom innan han kunde röra sig upp och ner obehindrat. Jag gjorde ingen stor sak av de, jag klickade inte upp honom, jag la inga köttbullar på trappstegen i smyg, för jag visste att han skulle uppleva allt sånt som för stor press och stänga ner sig själv istället. Därför lät jag honom övervinna sin osäkerhet helt i sin egen takt. Efter ungefär en vecka vågade han gå upp några steg, men sen vågade han inte gå ner igen, så han slängde sig i panik rakt ut i luften. Efter några såna försök började han förstå att man kan vända sig lugnt och försiktigt och gå ner. Här kanske det är tillfälle att tillägga att vi tidigare bodde i ett enplanshus, så långa trappor är inget han har behövt hantera dagligen. Han har självklart gått i trappor tidigare, men tydligen var just den här trappan extra läskig.
Hur som helst så löste han det hela helt själv när han fick göra det utan press, precis som jag visste att han skulle, och numera rör han sig som sagt upp och ner helt obehindrat.
Här är filmen, warts and all, som man säger.