När vi tränar våra hundar lägger vi ner tid på att lära dem grundfärdigheter som man senare kan bygga vidare på till många olika moment.

En gedigen grund att stå på är nyckeln till framgång i all hundträning, oavsett gren.  Hur vi tränar hund har förändrats enormt under dem senaste åren. 

Förr lärde man hunden utföra hela moment i ett svep, numera bryter vi ner allt i små, små byggstenar. 

Till min stora glädje så hör förberedande kurser och grundfärdighetskurser numera till normen inom olika hundsporter.

 

Grundträning för hundFÖRAREN

Det är lätt att glömma att vi hundförare faktiskt också behöver grundfärdigheter för att kunna bygga vidare på. 

Den viktigaste grundfärdigheten för oss hundägare är kunskapen om hur hundar lär sig. 

Om jag har en förståelse för hur hundar lär sig, så kan jag bli mycket bättre på att lära min hund olika saker, oavsett om det rör sig om tävlingsmoment eller vardagslydnad. 

Om jag som förare inte har vissa grundfärdigheter så kan jag aldrig bli självständig i min hundträning. 

Utan grundfärdigheter kommer jag alltid att behöva en instruktör som står bredvid mig och talar om när jag ska göra något, hur jag ska göra det och varför jag ska göra det.

I den moderna hundträningsvärlden är vi bra på att prata om kriterier, förstärkningsfrekvens, belöningsplacering och andra flashiga termer. 

Alla de sakerna är förstås viktiga att vara bra på, men det finns så många olika sorters grundfärdigheter för hundföraren som är bra att kunna, en del praktiska och en del teoretiska. 

Här kommer mina tankar om några sådana.

 

Tre saker att hålla i, men bara två händer

Det är standard på klickerkurs, alla deltagarna står och tittar på mig som om jag är dum i huvudet när jag försöker introducera klickern. 

”Men jag har ju godis i ena handen och kopplet i det andra.  Jag har ingen hand att hålla klickern med.” 

Eller ännu värre, när man ska lära in handtarget för första gången och måste ha en helt tom hand och allt annat i den andra handen!

Ibland måste man faktiskt öva sig på hur man ska göra, för att hitta det sätt som passar en själv bäst. 

Man kan ha koppel och klicker i samma hand och godis i fickan. 

Eller stå på kopplet och klicker i ena handen, godis i den andra. 

Testa dig fram, pröva olika varianter tills du hittar ditt bästa sätt.

 

Att klicka med fel hand

Det kommer finnas gånger då du behöver belöna med den hand du vanligtvis håller klickern i, så lär dig att bli lika bra på att tajma dina klick med både din högra och din vänstra hand. 

Och medan du ändå håller på, lär dig att bli lika bra på att belöna med både din högra och din vänstra hand också.

 

Att hålla flera godisar i handen och mata ut en i taget

Vid riktigt hög förstärkningsfrekvens kan det vara en fördel att kunna ha flera godisar i handen och liksom mata fram dom en och en till hunden, utan att tappa hälften på marken.

Definitivt en övning i fingerfärdighet. 

Och när du är fullfjädrad, sätt på dig ett par fingervantar och gör om hela processen.

 

Att pricka rätt när man kastar en godis

När jag lär in att hunden ska backa, så placerar jag min belöning mellan hundens framben för att på så sätt få hunden att kliva bakåt flera steg (som jag då kan fortsätta att klicka och belöna för, som en god cirkel). 

Att lyckas pricka rätt med belöning mellan frambenen på hunden på ett par meters avstånd kan vara klurigt. 

Jag brukar lägga ett spelkort på golvet och öva mig på att pricka rätt med korvbitarna.  Målet är då så klart att korven landar på spelkortet.

 

Att inte trassla in sig i kopplet

Det klassiska exemplet är nog rallylydnadsskylten ”Helt om, hund bakom” (kallas även tysksväng) som ska utföras i koppel, där hunden vänder sig åt ett håll och föraren åt ett annat. 

Som bäddat för koppel-fiasko. 

Eller när man försöker träna slalom mellan benen på klickerkursen och måste hålla ett krampaktigt tag om kopplet samtidigt som man försöker använda sin targethand och klicka och belöna och ta ett steg framåt och hindra hunden från att hälsa på hunden bredvid och kliva över kopplet som vid det här laget är virat sju varv runt vänster ben.  Pust. 

Att lära sig att hantera kopplet i olika sammanhang kan underlätta mycket för träningen.

 

Att våga torrgå

Ibland behöver man öva upp sina mekaniska färdigheter innan man utsätter sin hund för sin egen okunskap. 

Det är alltid svårt att lära ut något till en hund som man själv inte riktigt behärskar eftersom det är svårt att vara tydlig när man är osäker på vad det är som gäller. 

Därför är det en fördel att våga träna hund, fast utan hund. 

På agilitytävlingar och rallylydnadstävlinigar ser man förare torrgå banorna utan sin hund för att lära sig banan, men man kan torrgå även i träningssammanhang, inte bara i tävlingssammanhang. 

Lär dig hur du gör när du svänger helt om, så du kan lära hunden att vara följsam i svängen, eller öva dig på inte ha godis i händerna utan först klicka, sedan ta en godis från fickan så fort du kan.

 Öva dig på utföra alla delarna i ett moment utan hunden så slipper din hund stå ut med att du inte vet vad du håller på med.

 

Att förstå vad en förstärkare är

För att förstå vilket syfte belöningen har i hundens inlärning behöver vi sluta tänka på det som en belöning, och istället tänka på det som en förstärkare. 

Alltså att det förstärker beteendet, att sannolikheten ökar för att hunden ska upprepa beteendet en gång till. 

Och en gång till. 

Och en gång till. 

Om jag ger hunden en förstärkare varje gång den sätter sig så ökar sannolikheten att den sätter sig igen. 

Om jag ger hunden en förstärkare varje gång hunden tittar på mig under promenaden så ökar sannolikheten att hunden fortsätter att titta på mig under promenaden. 

Och vi vill ju att hunden upprepar beteendet flera gånger, för ju oftare vi gör något, ju bättre blir vi på det.

 

Att kunna skratta åt sig själv

Det går inte alltid som vi hade tänkt oss i hundträningen och då kan det vara skönt att bara kunna skratta åt allt elände. 

Vi pratar om glädje i träningen, men då syftar vi oftast på att hunden ska ha roligt. 

Vi får inte glömma bort att skratta tillsammans med vår hund.

 

Att öppna och stänga sin hand

Ännu en mekanisk färdighet som är bra att kunna. 

Det är skillnad på att förstå hur något fungerar, och att kunna det i ryggmärgen. 

När vi använder omvänt lockande med öppen och stängd hand så behöver vi oftast träna på att just öppna och stänga handen i rätt ögonblick. 

Fastän vi förstår konceptet helt och hållet, så sitter det inte riktigt i ryggmärgen. 

Träna på en kompis.  Be kompisen agera olydig hund och öva dig på att öppna och stänga din hand varje gång kompisen bryter eller återupptar positionen.

 

Ut med tuttarna!

Där går jag, med hunden i fotposition.  Hunden går som ett ljus. 

Jag går som en ostbåge. 

Sträck på dig!  Rak i ryggen.  Ut med tuttarna!  (Gäller även grabbarna.) 

Öva dig på att gå med bestämda steg och rak rygg.