Belöningssignal och frivilliga beteenden

I lektion 1 lärde du dig om olika förstärkare, hur du kan belöna din hund med olika typer av belöningar och jobba med olika sinnesstämningar.

I den här lektionen jobbade vi med belöningssignal och frivilliga beteenden.

Vi betingar en belöningssignal, lär hunden att trycka sin nos mot vår handflata (kallas för nostarget eller nosdutt eller handtarget), lär hunden att bjuda på frivilliga sättanden i olika positioner utifrån var vi befinner oss, och i rörelse, samt skapar ett driv till en belöningsskål eller leksak.

Jag kommer även beröra ämnet ”att sätta kommando på ett beteende” då det är något vi kommer prata mer om i nästa lektion.”  Det ingår dock inte i någon läxa den här veckan.

Belöningssignal

Nu när du har fått en inblick hur förstärkare fungerar så ska du lära din hund en belöningssignal.

En belöningssignal talar om för hunden vilket beteende det var som var det rätta.

Ibland hinner vi inte fram med vår belöning i tid och då kan det vara en fördel att ha en belöningssignal för att tala om för hunden att där, just där, gjorde du rätt.

På det sättet blir vi mycket tydligare med hunden om vad vi vill att den ska göra, och inlärningen sker snabbare.

När jag tränar så använder jag mig bland annat av klicker.

Jag får en bättre tajming i min träning och jag upplever att inlärningen blir både effektivare och roligare för hunden.

Men det finns en fördel i att även ha en verbal belöningssignal, dvs att man säger ett ord eller ljud istället för att klicka.

Man kan ha glömt klickern hemma, det kanske inte är läge att klicka i den situationen man är i, eller man kanske inte vill använda klicker överhuvud taget och föredrar att alltid använda sig av en verbal belöningssignal.

Jag säger ordet ’rätt’ när jag använder en verbal belöningssignal, men man kan säga vad man vill.

Vanliga exempel på verbala belöningssignaler är

Rätt

Japp

Yes

Snyggt

Super

Betinga belöningssignanlen

När vi har valt en belöningssignal så behöver vi betinga den.  När man betingar en klicker så säger man att man ’klickar in hunden’.

Klicka in din hund

Det man gör när man klickar in en hund är att betinga ljudet till att betyda belöning.

Vi kan tänka på Pavlov och hans hundar som började dregla när dom hörde en klocka ringa för att dom förknippade klockan med mat.

När man betingar klicket gör man samma sak, man förknippar ljudet av klickern med godis.

När man klickar in hunden behöver hunden inte prestera något under själva inklickningen.

Den behöver inte titta på dig, eller sitta, eller göra något över huvud taget, förutom att svälja godisbiten som du ger den i samband med varje klick.

Det brukar räcka med att köra tio repetitioner av klick – belöning, följt av 30 sekunders paus, tio repetitioner, paus, och så en tredje omgång av tio repetitioner.

Så här kan det se ut när man klickar in sin hund:

Om du hellre vill använda dig av en annan belöningssignal så gör du på precis samma sätt som med klickern, dvs du säger ordet och sedan belönar du hunden. Då kan det istället se ut så här:

När jag skriver ’klicka’ så menar jag att du ska använda din valda belöningssignal, oavsett om du klickar eller använder någon annan belöningssignal.

En belöningssignal följs ALLTID av en belöning, antingen matbelöning eller lek.  Skilj på belöningssignal och beröm.

Att fånga beteenden

Med hjälp av en belöningssignal som talar om för hunden exakt vilket beteende vi vill ha mer av, och med hjälp av rätt slags förstärkare för att öka sannolikheten för att beteendet upprepas, så kan vi både fånga och forma fram olika beteenden hos våra hundar när vi tränar.

När man pratar om att fånga ett beteende så menar man att man förstärker ett beteende som hunden erbjuder spontant, utan att vi lockar, visar, ger kommando eller på annat sätt trugar hunden.

Vi klickar och belönar helt enkelt när hunden utför ett frivilligt beteende.

T.ex. när hunden sätter sig så klickar och belönar vi.

Eller när hunden lägger sig, eller när hunden tittar på oss. När hunden gör något som vi tycker är bra så fångar vi beteendet genom att klicka och belöna.

Skillnaden mellan att fånga ett beteende och traditionel hundträning

Fördelen med att fånga beteenden är att vi inte har en massa hjälper som vi behöver jobba bort.

I traditionell träning så jobbar man inte med att fånga beteenden.

Istället så lockar/mutar man oftast hunden till att utföra det man vill.

Om vi tar ”ligg” som exempel.

När vi får hem våran valp och ska lära den på traditionellet vis att ligga så lockar vi ner den i liggande position med hjälp av en godbit.

Hunden följer godbiten med nosen och hamnar därför i liggande position.

Vi lär hunden att lägga sig genom att muta ner den i liggande position.

Så nu står vi där med en hund som kan lägga sig så länge vi för vår godisfyllda hand i en L-rörelse mot marken.

Men om vi vill att hunden lägger sig utan att vi gör en massa handrörelser för att muta ner den så måste vi nu börja jobba bort den här L-rörelsen.

Vi lägger alltså ner en massa tid på att lära hunden att föja våran hand, sedan en massa tid för att inte behöva använda handen.

Men valpen kunde ju faktiskt lägga sig långt innan den flyttade hem till dig.

Att lägga sig ner fanns ju med i hundens repertoar tidigt i valplådan, så varför slösa bort en massa tid på att muta ner hunden att lägga sig, och sen slösa bort ännu mera tid på att lära hunden att lägga sig utan mutan?

Varför lära hunden något den redan kan?

Om vi istället fångar beteendet, alltså klickar och belönar att hunden lägger sig, så slipper vi jobba bort mutor, handrörelser och handtecken.

På den här filmen ser du hur man kan fånga beteendet (ligg) genom att klicka och belöna när valpen lägger sig.

För att få upp valpen på fötter igen så kastas en belöning en bit bort.

I filmklippet används inget kommando.

Så hur vet valpen att han ska lägga sig?

Av två anledningar.

Jag har använt ljudet av klickern för att tala om att där, just där när du la dig ner så gjorde du rätt. Och för att jag har förstärkt beteendet genom belöningen, och om jag förstärker ett beteende så ökar ju sannolikheten för att beteendet upprepas.

Med andra ord; valpen vet vilket beteende han ska utföra för att klicket talade om att det var just att lägga sig som var rätt, och han upprepar läggandet om och om igen för att han får en förstärkare varje gång han lägger sig.

I inlärningsfasen behöver man alltså inte använda sig av något kommando, utan man kan vänta med det tills hunden kan det vi vill att den ska kunna, i det här fallet att lägga sig.

Alla beteenden går så klart inte att fånga.

Om vi vill lära hunden att släcka en lampa genom att trycka sin nos mot lampknappen så kan vi ju bli stående väldigt länge om vi bara ska vänta på att hunden utför det beteendet helt spontant.

Men för dom beteenden som går att fånga så gör man det.

Vad är ett beteende då?

Ett beteende är allt som en hund kan göra så länge den är levande.

Att andas är ett beteende, att vifta på svansen, att sitta, att ligga, att nysa, att blinka, att skälla, att röra en viss kroppsdel, att titta på oss, att gå sin väg.

ALLT är ett beteende.

Men vissa beteenden är mer eller mindre lämpade att fånga, i alla fall så här i början när man lär sig om hundträning.

Det är  bra om man väljer beteenden som:

✔️ Du vill att hunden ska utföra (det är ju dumt att fånga ett skall om du inte vill ha en hund som skäller)

✔️ Det är rimligt att hunden upprepar beteendet inom åtminstone samma träningspass. (om hunden nyser så kan det ju ta flera dagar innan du får möjlighet att fånga nästa nysning)

✔️ Hunden är medveten om sin rörelse (reflexmässiga beteenden som att blinka, att andas, att vifta på svansen är svårare, men inte omöjliga, att träna)

I den här filmen fångar jag att Esme sätter sig.  Hon får inget kommando, inget handtecken, hon lockas inte till att sätta sig.  

Jag fångar helt enkelt att hon bjuder på att sätta sig första gången, och hon fortsätter att sätta sig för att jag förstärker beteendet, dvs jag ökar sannolikheten för att hon sätter sig igen genom att belöna henne.

Tidigt i inlärningen jobbar jag med att lära Esme att sätta sig där hon råkar vara för stunden, oberoende av min position.  Jag vill inte att hon fastnar i att bara kunna sätta sig när hon är mitt framför mig och vi tittar på varandra.

Det är fortfarande Esme som bjuder på att sitta frivilligt, jag använder inga kommandon, handtecken eller godis för att locka.

I den här filmen jobbar vi med samma princip, alltså frivilliga sättanden, men med mig och Esme i rörelse.

Jag ser till att jag är  rörelse hela tiden, och så fort Esme slår ner rumpan i backen så kommer belöningssignalen och jag kastar belöningen direkt till henne.  

Jag belönar henne inte hos mig, för jag vill inte att hon har någon dragning till mig.  Jag vill att värdet ska finnas där hon är, inte hos mig.

Flyt

När hunden upprepar ett beteende om och om igen så kallas det för flyt.

T.ex. hunden sätter sig, jag klickar, kastar iväg belöningen, hunden äter upp belöningen och sätter sig igen, jag klickar, kastar iväg belöningen, hunden äter upp belöningen och sätter sig igen, osv osv.

Den här filmen visar en hund som har flyt i beteendet ’att lägga sig’.

Som vi vet så fungerar en förstärkare så att den ökar sannolikheten för att ett beteende upprepas, och klicket talar om för hunden vilket beteende som ska upprepas.

När dom här två sakerna fungerar ihop så hamnar hunden tillslut i flyt, alltså hunden upprepar beteendet efter varje förstärkare.

När vi arbetar med flyt så kan vi utnyttja vår belöningsplacering för att stärka hundens förståelse för uppgiften.

När du först börjar att fånga varje gång hunden lägger sig, så belönar du med fördel hunden i liggande position, för att verkligen förstärka förståelsen hos hunden att det lönar sig att ligga.

Men när du märker att hunden börjar få flyt i läggandet så ändrar du din belöningsplacering så att du belönar hunden ur position.

Du klickar fortfarande när hunden lägger sig ner, för att tala om att det är läggandet som är rätt, men du kastar nu istället iväg din belöning bort från hunden, så att hunden bryter sin position och hamnar en bit därifrån.

På så sätt så kan du kvalitetssäkra att hunden verkligen har förstått att han ska lägga sig igen.

Flyt är ett sätt för oss att veta med ganska hög säkerhet att hunden faktiskt kan och förstår en övning.

Flyt är riktmärket för när det är dags att höja kriterierna i en övning för att utveckla den till nästa steg.

I filmen ovan så är flytet tecknet för matte att hon ska börja jobba med att resa sig själv för att hunden inte bara ska kunna lägga sig när hon sitter på golvet.

Flyt är också en grundförutsättning när vi ska sätta kommando på något.

Sätta kommando på beteenden

När man pratar om att sätta kommando på något inom modern hundträning så pratar man om signalkontroll.

Signalen (kommandot) tränas in på ett sådant strukturerat och gediget sätt att man har total kontroll över signalen, dvs hunden utför beteendet på signal varje gång man ger signalen, endast när man ger signalen, och med full förståelse för signalens betydelse.

En av dom första frågorna jag får på alla mina kurser, oavsett ämne, är ”När ska jag börja säga kommandot?”

Det korta svart är alltid ”När hunden kan beteendet.”

Vi lär alltså hunden att utföra beteendet FÖRST, sen lägger vi på ett kommando.

Hundar lär sig vad ett kommando betyder genom att höra ordet innan dom utför beteendet.  Beteendet behöver alltså vara färdigt INNAN vi börjar koppla ihop det med ordet.

Om hunden fortfarande behöver hjälp för att klara av beteendet (t.ex genom att locka den med godis eller visa med handen var den ska ta vägen) så kan vi inte påstå att hunden kan beteendet.  Vi väntar alltså  med att sätta kommando på ett beteende tills hunden kan utföra det utan att vi hjälper dom.

När hunden kan beteendet så ser vi till att få flyt på beteendet, alltså att hunden upprepar beteendet om och om igen på exakt samma sätt utan att behöva tänka sig för.

När hunden har flyt så börjar vi säga ordet precis innan den utför beteendet.

Hur viktigt är det med kommando?

Med total kontroll så menar jag att hunden utför det första gången signalen ges, endast när signalen ges, och har full förståelse för just vad den signalen innebär.

Måste man ha total kontroll på alla signaler då?

Nej, verkligen inte.

Det är ju inte särskilt viktigt att hunden kan vinka eller utföra andra tricks om man bara ska använda dom till att träna för skojs skull.

Men om man ska tävla i tricks (freestyle) så är det däremot viktigt att hunden kan utföra beteendet med total kontroll på signalen.

Så om man ska tävla, eller arbeta med sin hund i vallning, jakt eller tjänst, så är det viktigt att man har signalkontroll.

Jag anser även att inkallning bör ha signalkontroll, eftersom det är något som kan rädda hundens liv, samt är en förutsättning för att kunna ha hunden lös.

Signal betyder så klart inte nödvändigtvis ett verbalt kommando, utan kan lika gärna vara ett handtecken, en vissling eller annat ljud, en blinkande lampa eller ett föremål.

Man kan ju till exempel lära hunden att när dörrklockan plingar (signal) så går man och lägger sig i sin säng (beteende).

Vad är en target?

Target betyder mål på engelska, och man använder targets i hundträning när man vill ge hunden ett mål att röra sig mot.

Oftast så använder man nostarget, där hunden ska dutta sin nos mot något, t.ex. vår handflata, eller tasstarget, där hunden ska sätta tassarna på något.

Men man kan använda vilka kroppsdelar som helst som target.

I djurparker tränar man ofta djur med hjälp av targets.  Man har t.ex. lärt lejon att luta sin skuldra mot staketet, så att veterinären kan komma åt och ge sprutor.

Men i hundträningsvärlden så är det oftast nos och tasstarget man använder sig av, även om det så klart förekommer andra targets.

Nostarget

Den vanligaste nostarget man tränar med är  nosen i handflatan.

Man lär hunden att dutta sin nos mot en öppen (och tom) handflata.

Man kan sedan använda det för att flytta hunden, att träna in olika tricks, olika vändningar i fotgåendet, avlämningar i apportering, hoppstå, osv.

Nostarget är en väldigt bra grundfärdighet att ha.

När man lär in nostarget så sätter man fram sin tomma handflata framför hundens nos.

Hundar är ju konstruerade på det viset att om något sätts framför deras nos så vill dom gärna fram och undersöka, så då passar jag på och klickar och belönar när hunden stoppar dit sin nos.

Och så fortsätter jag på samma vis i några minuter.

Viktigt att tänka på är att det är hunden som ska dutta sin nos mot din handflata, inte du som ska dutta din handflata mot hundens nos.

Så här kan det se ut när man tränar nostarget för första gången.

Läxa

Träna hunden på belöningssignalen tills att den är säker på att signalen betyder ’Där gjorde du rätt, du får din belöning av mig.’

Lär hunden nostarget.

Träna hunden på sättande, i olika positioner utifrån förare, stilla och i rörelse, framlänges och baklänges, på olika avstånd osv.

Rekommenderad läsning inför nästa kurstillfälle:

Att sätta kriterier s. 48

Att lära hunden ett beteende s. 56

Lekträning s. 100

Fokus, kontakt och engagemang på plan s.140

Ställande s.158

Läggande s. 160